Att du har rätt innebär inte alltid att du får rätt

 
 
Att du har rätt innebär inte alltid att du får rätt. Denna mening hörde eller läste jag för ett tag sedan. Det var någon som arbetade inom domstolarna som sa så, och uttrycket etsade sig fast.
 
Så idag kom Kammarrättens dom angående FKs överklagan om att Förvaltningsrätten gett mig rätt till sjukersättning. Jag ska inte säga att jag blev förvånad över deras slutsats. KR körde över FR och domen löd att jag inte har rätt till sjukersättning då jag ansökte om det för nästan exakt två år sedan.
 
Att utläsa domstolsmotiveringar är ganska knepigt då det står hyfsat oklart. Jag mailade därför över domen till min jurist som svarade att KR inte ansåg det vara helt bevisat att min arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. KR verkar ha hakat upp sig på att jag arbetade 75-50-25% ett tag efter att jag fått min diagnos 2013, och det verkar som dom tyckt att jag varit sjuk för kort tid för att få sjukersättning. Det finns så klart ingen tidsgräns och i läkarutlåtandet och arbetsförmågeutredningen står det att jag min arbetsförmåga kommer vara nedsatt över all överskådlig framtid. Men att ha rätt innebär inte alltid att du får rätt.
 
Jag frågade även vad juristen ansåg att den nya ansökan bör innehålla. Enligt honom ska läkarutlåtandet vara djävulskt detaljerat och innehålla alla utredningar som gjorts och resultatet av dessa. Det ska stå exakt vad jag inte kan göra och hur mina symptom påverkar mig. 
 
Sååååå, vad händer nu? 
 
Jakten på det perfekta utlåtandet fortskrider. Det kommer vara så in i helvete jobbigt att få någon som skriver exakt som det måste stå. Jag har inte ens en fast läkare... Jag kommer givetvis själv att skriva ihop allt som måste stå och överlämna det till den lyckliga läkare som då endast behöver kopiera in vad som står. Enkelt va!? Tyvärr inte. Jag är sedan en tid tillbaka inne i en dålig period och detta kommer inte göra mig bättre.
 
Man känner sig rätt liten och betydelselös mot myndigheter och rättssamhället. Känslan att mitt liv inte räknas finns där, men jag lever faktiskt. Jag vägrar låta någon som inte har rätt köra över mig. Mitt mål med min sjuka är fortfarande att jag inte ska bli permanent försämrad, men det är svårt när jag måste göra det mesta jobbet själv. Jag ser fram emot den dagen när jag kan skrika FUCK YOU, men jag är inte där än...

Kommentarer:

1 Nilla:

Men åh så jobbigt och orättvist. Som sjuk borde du inte behöva slåss ensam mot hela systemet. Kram

Svar: Man vänjer sig liksom. Men jag håller med dig.
Beckis

Kommentera här: