Tomt
Tomt, tråkigt, omysigt, tyst, ensamt. Jamen helt värdelöst skulle livet vara utan djur. Som ni säkert redan förstått vid det här laget så är jag uppväxt med olika slags hårbollar. Stora som små. Hemma som borta. Gemensamt för dem alla är att de har fastnat i mitt hjärta. Olika utrymmen slåss dom om men i hjärtat finns dom, allihop.
Ikväll kom jag att tänka på vad himla tråkigt det skulle varit om inte mina troll fanns här. Ingen att titta på. Ingen att mysa med. Ingen att prata med. Ingen som håller sällskap. Ingen som tvingar ut en. Ingen som skänker lugn. Ingen som sover tätt intill i sängen. Ingen som alltid undrar vad och när det blir middag. Ingen som snarkar högt i soffan. Ingen att skatta åt. Och allt detta när man är ensam. Fast det är man ju aldrig.
Dom berikar mitt liv på ett sätt jag inte kan beskriva med ord. Jag kan inte se mig utan mina hundar. De är verkligen en del av mitt liv. En väldigt bra del.
Ibland har tankarna farit iväg. Tänk om fler vill ha en hårig vän men inte riktigt kan, exempelvis äldre. Jag skulle gärna låna ut Wili några timmar i veckan till ett äldreboende. Han skulle älska att sitta hos olika personer och bli klappad på ryggen. För honom är det högsta vinsten. Jag tror att det skulle vara en vinst även för personerna som fick stryka hans mjuka päls. Det kan tyckas så enkelt att få in en liten hund på ett äldreboende men jag är övertygad om att det är tvärtom. Tyvärr.
Tänk den dagen som jag sitter där. Gammal, senil, förvirrad. Då, just då, kommer jag behöva mina håriga vänner som mest. Jag hoppas innerligt att någon då tänker att en liten hund kan ge mig lugnet jag behöver för att orka ytterligare en dag.
Jag fantiserar ofta om olika djur jag skulle vilja ha i framtiden. Minigris, kanske höns, en get, en ren. Listan kan göras lång. Mina djurdrömmar slutar alltid med att jag abrupt kommer på att alla dessa djur kommer behöva en plats i mitt hjärta. För det krävs att jag tar hand om alla på allra bästa sätt. Även när de blir sjuka. För mig är djur kärlek, inte mat. Mina djur ska leva det bästa liv jag kan erbjuda, ända tills dem trillar av pinn på grund av ålder eller sjukdom. Fårets ull ska klippas. Renens klövar verkas. Vad händer om hönan blir sjuk? Tar veterinären mig på allvar om jag kommer in med en sjuk höna?
Jag blir frustrerad och ledsen över att en höna inte kan få samma status som en katt. Äger jag den hönan så är hon en del av min familj och ska behandlas med respekt. Det är för mig helt främmande att ha en gris ett år, ge den mat för att sedan ta ihjäl den och stoppa frysen full med sin kompis. Jag vill inte äta min gris. Jag vill se min gris vara världens lyckligaste gris i sin hage och bara få leva livet fullt ut. Mår mina djur bra så mår jag bra...