12 maj
12 maj är lite helig för mig. Det är internationella MEdagen. Den dag om året då jag tjatar lite extra om att synliggöra dom som inte syns. Jag vet att ni upplever det som tjat och vissa önskar säkert att denna tjatdag ska ta slut illa kvickt. Om du tänker så, tänk istället på hur det är att 24 timmar om dygnet höra på när sjukdomen tjatar på mig. Inte en enda timme kan jag glömma att jag är sjuk. Inte en minut lämnar den mig ifred. Hela tiden blir jag påmind på olika osköna sätt att min kropp är sjuk. Jag kan inte bara scrolla vidare och låtsas som ingenting.
Till er som anstränger er vill jag säga TACK. Jag är djupt rörd och det rinner tårar för all er värme. Det är ni som är de sängbundnas hopp. Det är tack vare er som kunskap sprids och acceptans kanske så småningom blir vår verklighet. Ni är mina hjältar och jag är otroligt tacksam över att jag har så fina vänner. Jag önskar er en fortsatt trevlig MEdag...