Du är soundtracket
Du är soundtracket till mitt liv. Det slog mig ikväll, som en uppenbarelse. Så självklart! Det var inte kärlek vid första ögonkastet (jag var tvungen att bli lite mer empatisk först), men när du fann mitt hjärta så har dina texter alltid varit en del av mitt liv. Du stod några meter ifrån mig och krystade fram "ääähhm" efter "ääähhm" innan du till slut hittade några meningar att prata om, så ovanligt vanlig. Fåordighetens man. Det känns nästan otroligt att du kan sätta ord på varje människas liv, men tro mig, du lyckas. Så från en rödhårig till en annan, tack.
Jag fastnade i din aukustiska platta och Elegi slog mig som en rak höger. Jag lånade skivan av en jobbarkompis och du var med mig när jag gjorde mackor på mässen. Ibland var jag tvungen att sätta mig ner, höja volymen, blunda och lyssna på texterna. Och ja, jag jobbade själv på mässen. 20 år gammal, det var då jag började upptäcka mitt soundtrack.
Vi sågs så ofta jag kunde. Oftast var det vid fästningshörnan. Det var sommar. Det var fullt av folk överallt och solnedgången färgade himlen rosa medans du sjöng vemodens melodi. Plötsligt stod jag där och insåg att jag inte längre var kär. Jag bestämde mig där och då för att säga hej då till det trygga livet jag levt i över fem år. Musiken tog slut och det gjorde också min första kärleksresa.
Men musiken fortsatte. Du var med mig varje dag under ett år när jag monterade cyklar på Monark. Vi monterade på ackord och kl 07 åkte hörlurarna in i öronen och kl 16 tystnade dina ord. Under alla dessa timmar försvann jag in i din värld, eller kanske du i min.
Jag stod på en leråker på Öland och ärligt talat så kommer jag inte ihåg mycket av just den konserten. Inte för att jag var berusad. Inte för att du var dålig. Helt enkelt för att det året var ett konstigt år då jag inte trivdes. Du höll mig sällskap i Kalmar när mina vänner var på andra sidan Sverige.
Du var med mig i bilen när jag körde 157 mil. Ensam var jag inte för du satt bredvid mig. Vi sjöng ihop, så där som man gör när man tror att ingen hör. Fram kom vi till slut och du var med och startade ett nytt kapitel i mitt liv.
Ända sedan jag var 20 år och fick höra Elegi på radion så har jag längtat efter att få vara i samma rum som dig och dina gitarrer. Vi har ju setts otaliga gånger men inte på det avskalade och intima sättet som jag så länge velat uppleva. Och så ikväll tog du mig på en resa genom mitt vuxna liv. I nästan två timmar rullade 14 år av mitt liv revy. Det var konstigt på något vis men ändå fint att få minnas. Jag insåg hur mycket jag har lärt mig under alla dessa år. Jag insåg hur annorlunda livet blev mot vad jag trodde när jag var 20 år. Jag insåg att jag har så mycket att vara tacksam över. Jag insåg att du är soundtracket till mitt liv och jag vet att det så kommer förbli...
Elegi
Lars Winnerbäck
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig