raktmotminframtid.blogg.se

 

Domen från FR kom för ett tag sedan. Mitt första överklagan. Det tog alltså 1,5 år innan det hände något vettigt. Jag hade hoppats på ett positivt besked men var inställd på ett negativt, men verkligheten hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat räkna ut. FK yrkade på ingen sjukpenning och jag yrkade på 100% sjukpenning. Alla mina dokument talade för att jag hade haft 0 arbetsförmåga och det som låg mig i fatet var som vanligt TMUn.

 

FR hade gjort en sammanfattning av ärendet och i slutet höftade dom till med 50% sjukpenning, utan motivering. Yes, ni läste rätt. Ingenstanns finns det något som tyder på att min arbetsförmåga varit nedsatt med hälften. Inga dokument, inga uttalanden, ingenting. Ska man kalla det för den gyllene medelvägen? Alla har fel, alla har rätt? En lite lagom feg dom? 

 

Jag tolkar FRs bedömning som att dom inte har någon koll på ME och därför inte vågar satsa fullt ut på någon sida. Det jag tycker är helknäppt med domen är att det saknas en motivering till varför dom anser mig ha varit 50% arbetsför. Tjoff bara så står meningen att dom anser mig 50% sjuk. Det är verkligen skrattretande att rättsväsendet får höfta till med en dom som saknar underlag.

 

Hur som helst så har jag redan skickat in för överklagan till Kammarrätten. Jag räknar inte med att få anstånd men som vanligt så hoppas jag på det. Jag inser även att om KR tar upp fallet så kan dom döma till FKs favör men den risken är jag beredd att ta. FK har för övrigt inte tänkt att överklaga från sin sida och pengarna är redan utbetalda.

 

Strax efter att jag fått den första domen så trillade nästa dom in. Det var samma beredare och givetvis samma utgång. Domen var nästan identisk med den första. Beredaren har flyttat runt lite på styckena så att den inte ska se exakt likadan ut, samt ändrat lite i texten. 

 

Nu kommer ännu en rolig grej. Jag har nämligen förbrukat mina 180 dagar som sjukskriven (för typ tusonde gången) och hl på FK tänkte ge avslag på fortsatt sjukskrivning. Mitt ombud ringde hl och berättade om domen på 50 % och att den hade verkställts av FK, dvs FK hade godkänt den utan överklagan. Trots att FK nu juridiskt har godkänt att jag har 50% arbetsförmåga så gav hl avslag. Hen erkände att min arbetsförmåga och sjuktillstånd ser exakt likadant ut nu som perioden för 1,5 år sedan. Trots det så gav hon avslag med motiveringen "det är en ny period nu och alla perioder bedöms separat. Ni får överklaga". 

 

Alltså kommer mitt liv se ut så att så länge jag har en tjänst så får jag godkänd sjukskrivning i 180 dagar. Därefter avslag i 90 dagar, TROTS att det finns domslut som säger annat. Överklagan på dessa 90 dagar. Sen är jag tillbaka på ruta ett igen och så rullar det på. Logiskt? Knappast. Billigt för staten? Knappast. Blir jag friskare? Knappast. FÖRSTÅR NI VILKET SJUKT SYSTEM DET HÄR ÄR!!??

 

Jag väljer fortfarande att skratta åt min situation. FK ska aldrig någonsin få ta glädjen ifrån mig. Jag brukar tänka att en dag i framtiden så kommer svenska folket se tillbaka på det här fiaskot och skratta åt att det har fått gå till så här. Att det ens var möjligt att en statligt myndighet motarbetade de svagaste och sjukaste i samhället och spottade på dom när deras uppdrag egentligen var tvärtom. Folk kommer att minnas en tid när sjukdomar trollades bort och helt plötsligt inte fanns längre. Läkarkåren kommer att dra anekdoter på fikarasterna om den tiden när deras arbete inte räknades. När personer utan någon vårdutbildning tolkade deras intyg om svårt sjuka patienter som lögn. Vi kommer att skratta åt när FK lekte Gud med hela svenska befolkningen. Det är min starkaste övertygelse...