Precis så
Precis så är det idag.
Humöret är det inget fel på men resten hänger inte med. Tydligen är jag en självplågare som ska straffas. Jag skrev visst lite för länge på datorn igår, trots att jag satte stopp långt innan jag ville. Hjärndimma deluxe idag.
Jag åkte på hundkursen igår kväll trots att kroppen sa N E J. Oj,oj inte bra sa ME och utdelade straffet med ett leende.
På förmiddagen när jag gick en runda med hundarna och kroppen skrek så tänkte jag att detta är ju inte bra. Mars månad har varit, är och kommer att vara fullbokad med roliga och jobbiga hundaktiviteter. När jag traskade runt och knappt såg vart jag var pga hjärndimman så slog det mig att så här kan jag inte hålla på. Det kanske är bäst att tillägna april åt mig själv. Men så gick jag lite till och kom då på att hundgrejerna gör jag ju för mig själv, för att det är det roligaste jag vet. Hundarna är mitt liv och det jag väljer att göra med den energi som jag inte har. Så jag fick omformulera mig själv och se det som att jag ska ta hand om mig själv lite mer i april. Göra lite färre och tråkigare saker helt enkelt.
De senaste veckorna har varit ett helvete. En bergochdalbana i att må skit och lite värre. Jag har vägrat att stå i kö för denna upplevelsen men måste visst betala biljetten ändå. Om det hade funnits Nobelpriset i envishet så hade jag definitivt varit en av kandidaterna. I normala falla ses det som en bra sak att vara envis, men i mitt onormala liv är det nog en mindre bra egenskap. Min envishet bogserar kroppen som fått soppatorsk för länge sen...