Ryggmärgsprovet
Ryggmärgsprovet är äntligen avklarat. Den tid jag först fick blev framflyttad då läkaren blev sjuk. Anledningen till detta stick är att utesluta borelia. Detta skulle ha gjorts innan jag fick min diagnos men som ni förstår har det inte varit så.
Jag skämtade med min sambo om att dem kommer säkert få gräva efter märg, för det är min vanliga otur när jag är hos sjukan. Läkaren som bossade över ingreppet förklarade vad som skulle hända och att hon tyckte att underläkaren som också var där, skulle göra sticket. Visst sa jag och la mig som en boll på britsen. Han stack in nålen och grävde runt en del. Gjorde inte jätte ont men var ju inte direkt skönt. Efter en stund blev alla i rummet tysta, och det brukar inte vara en bra sak, så jag undra vad som händer. Det visade sig att underläkaren hade stuckit 0,5 cm fel och det kom alltså ingen vätska. Alltså blev det som jag hade skämtat om. Nålen drogs ut och underläkaren fick flytta på sig. Boss läkaren tog över. När hon stack in nålen så fick jag en nervkänning i benet, lite häftigt. Kändes sådär kul när hon började prata om att hon är egentligen för gammal för sånt här eftersom hon börjat se så suddigt... Lyckligtvis hittade hon rätt, även utan full syn, och då var det bara att vänta på att rören skulle fyllas.
Under ingreppet fick jag flera gånger höra att jag var så himla lugn och tyst. Ingen idé att hetsa upp sig över nåt jag inte kan påverka. Bara att bita ihop. Sen var det inte så himla farligt heller.
Efter ryggsticket blev det armstick istället. Tydligen tar man även blodprov. Än en gång visade min sjukhusotur upp sig i form av att mitt blodkärl inte ville ge med sig av blodet. Då fick hon testa andra armen och där gick det bättre. Så här brukar det vara så jag är van.
Efter ett ryggmärgsprov kan man få ruggigt ont i huvudet i upp till en vecka. Det verkar som att jag har klarat mig från detta. Nu gör det bara ont i ryggen till och från och så är jag väldans trött...