Dagens pyssel
Dagens pyssel visade sig bli dagens aktivitet. Visste ni att det är döjobbigt att hänga upp några tavlor själv? Det var inte så jag kom ihåg det. Mäta, tänka, hämta verktyg, tänka igen, hämta fler verktyg, spika om och om igen. Jag var heeelt slut. Egentligen skulle jag ha vilat mitt i pysslandet men så smart är jag tyvärr inte. Istället dog jag lite grand när sista spiken var slagen. Nöjd men utmattad satt jag i soffan och betraktade mitt dagsverk och konstaterade åter igen att denna kropp är inte vad den en gång var. Sanslöst. Nästan löjligt. Lite ironiskt när jag för en minut sedan satte upp plaketter från mitt förra liv.
På mitt obefintliga schema stod inte tavelkrångel utan soffbordsrenovering. Det tar emot måste jag erkänna även om jag gör allt för att inte låtsas om det. Soffbordet står i garaget och ropar. Högt. Nästan skriker. Jag slår dövörat till. Sådant som andra, friska människor ser som ett miniprojekt har för mig kommit att bli höga berg som ska bestigas. Det stör mig när jag gång på gång inser att jag orkar med mindre och mindre. Det enda jag kan göra är att inse fakta och ta en sak i taget. Imorgon står soffbordsrenovering på min obefintliga agenda. Kanske...