Midnattssolen
Midnattssolen har anlänt. Som en kär gammal bekant kommer den på besök under en tid, pålitlig och punktlig. Solen påminner oss om att den faktiskt alltid lyser. Jämt. Även när vi glömt bort det för en stund. Utan solen inget liv och det är just när den lyser som mest som livet spirar. Den gör oss nordbor lite förvirrade och vi glömmer lätt av att sova i tid. Vem vill sova när det är ljust? Dagarna suddas ihop och just nu slår mångas önskan in om att dygnet borde ha fler timmar. Både praktiskt och lite galet.
Lika mystiskt som att se norrskenet dansa över den is och snöbelagda sjön på vintern, lika mystiskt är det att se ut över samma sjö klockan 00.00 i dagsljus. Hjärnan kan inte riktigt registrera in att det faktiskt är natt. Något är fel men ändå så rätt. Stillheten som infinner sig när vinden mojnat och fåglarna lagt sig är obeskrivlig. Det är som att befinna sig i en saga som handlar om själarna i skogen. Har man riktigt tur kan man höra Näcken spela på andra sidan sjön, precis under månen, men då måste man lyssna väldigt, väldigt noga...