Hipp, hipp
Hipp, hipp hurra! Idag fyller min diagnos 3 år. Det var en lång väg dit men efter att alla uteslutningsprover gjorts så fick jag domen 2013 hos Gota hälsan. 3000 kr kostade diagnosen + resa dit och hem men för mig var det viktigt att få den ställd av en av de få MEspecialister i Sverige.
Om inte jag själv hade tröttnat på sjukvårdens huvudskakningar och kommentarer om att jag var frisk så hade jag antagligen idag tillhört den gidigna skaran av ickediagnostiserade MEsjuka. När jag till slut googlade på "sjuk efter träning" och insåg att svaret på min gåta var en neurologisk och kronisk sjukdom, så tvekade jag aldrig över att sätta igång med utredningen. Jag bytte HC och berättade för läkaren att jag hade ME och att hon skulle utreda mig för detta och sedan skicka remiss till Gota hälsan. Så här i efterhand kan jag inse att det var ett litet kors i taket att hon faktiskt gjorde som jag sa.
Nu när 3 år har gått så kan jag konstatera att diagnosen har hjälpt mig till bättre mående. Visst har jag blivit sämre sedan dess men det kunde varit skrämmande mycket värre om jag lyssnat på läkarna som sa att jag var frisk. Idag lever jag med vetskapen om vad som triggar igång symptomen, vad jag ska göra för att må så bra som möjligt och dessutom har jag testat de mediciner som hade kunnat hjälpa mig må bättre. Jag önskar att alla MEsjuka skulle få samma möjlighet till ett drägligare liv som jag har fått...
<3 <3 <3