Juristens
Juristens skrivelse om min överklagan kom idag. 12 sidor och jag har inte skrivit en rad, förutom min underskrift. Att läsa min överklagan var inte enkelt med en hjärna som trilskades men jag tror att den är bra. Det går inte att beskriva hur otroligt skönt det är att för en gångs skull inte lägga ner all energi och lite till på skrivelsen. Inte leta domar, referat och annat. Inte klura ut formuleringar under tiden som kroppen stänger ner allt mer. Allt jag behövt göra är att betala och det är såååå värt det.
I stort sett går överklagan ut på det som jag redan har påpekat till FK, nämligen att FMRs uttalanden inte kan ha någon bevisning utan är baserade på okunskap om min sjukdom. Deras uttalanden är felaktiga och det finns ingen fakta bakom utan deras påståenden är tagna ur luften. Sen trycks det på att arbetsförmedlingens utredning bör tas till större beaktning samt att TMUn inte ger en rättvis bild av arbetsförmågan när man har ME. Bland annat.
Jag har nästan alltid mötts av okunskap och skeptism av min sjukdom. Jag har fått kriga många gånger och är van att bli kränkt och ifrågasatt. Idag när jag läste min överklagan som någon annan person har skrivit så var det en märklig känsla. Någon som jag aldrig har träffat har skrivit om mig endast utifrån läkarintyg, TMU och arbetsförmågeutredning, alltså samma intyg som FK har baserat sitt avslag på. Juristen har tolkat dessa intyg exakt på samma sätt som jag och alla andra (förutom FK) som läst dem gjort. Jag är sjuk och har ingen arbetsförmåga. Dessutom la juristen till i mailet att han tyckte att jag ska ansöka om sjukersättning. Detta är första gången som någon har påpekat det till mig och det känns som en upprättelse. Jag inbillar mig inte. Jag är sjuk. På riktigt. Min sjukersättningsansökan är på gång och kommer att landa hos FK så fort jag får läkarutlåtandet av min läkare...