Trafikmedicinskaenheten
Trafikmedicinskaenheten ringde mig idag. Spännande tänkte jag (ja, jag är lite störd). Kvinnan ville prata lite angående remissen som dom fått från läkaren. Jaha, sa jag, det har jag inte hört något om. Hon undrade varför läkaren hade skrivit remissen och jag förklarade att läkaren som endast hade träffat mig i 45 min gjorde bedömningen att han ville anmäla eftersom han hade anmälningsplikt. Jag sa att jag tycker det är bra med anmälningsplikt eftersom jag själv arbetat på polisen (ja, jag la in det med mening) och därför vet att det finns mååånga som inte bör befinna sig på vägarna. Hon frågade lite angående min sjuka och min bilkörning. Jag svarade sånt som att "jag är inte omdömeslös", "jag kör aldrig bil när jag inte bör", "jag har nästan alltid chaufför", "det har aldrig inträffat någon incident" osv. Kvinnan nappade på mitt bete och återkom till mitt tidigare arbete inom polisen. Jag klappade mig mentalt på axeln och berömde min hjärna som inte svek mig.
Hur som helst så kommer jag att få göra en utredning hos neurolog för att testa min lämplighet som bilförare. Över detta är min oro på noll. Jag vet att jag inte har några problem att koncentrera mig under den tiden som det krävs att göra sådana tester och ser det istället som en utmaning. Hon ville veta hur utredningen skulle läggas upp så att det var så skonsamt för mig som möjligt. Jag kommer ha möjlighet att bryta när jag vill och det kommer att finnas ett vilorum att tillgå. Hon var väldigt lyhörd och förstod min situation.
Jag kunde skämta med henne om FKs syn på om jag var arbetskapabel eller inte. Det är ganska fantastiskt att denna kvinna som aldrig träffat mig genast kunde sätta sig in i min sjuksituation och påpekade att det är självklart att man ska orka med sitt liv och inte bara sitt jobb. Hon kunde göra denna slutsats efter ca 10 min i telefon, något som FKs hl inte klarat av att göra på 6 månader, två möten, flertalet telefonsamtal och skrivelser. Kvinnan kunde inte mycket om min sjukdom men med lite medmänsklighet och sunt förnuft kunde hon skapa sig en bild av min vardag.
Jag ser med stor respekt på trafikmedicinskas arbete och tycker att deras arbete är viktigt. Utredningen kommer att visa läkaren att han kunde lägga sin tid på annat (som att skriva mitt LUH tex). Nu kanske det låter lite kaxigt men det är just så jag känner mig. En utmaning är en utmaning och det är roligt att få sätta folk på plats...