Det är något visst
Det är något visst med att ta på sig vantar och mössa på den sena kvällspromenaden och skåda upp i mörkret. Än är det inte dags för långkalsonger men det är inte långt kvar nu. På dagen idag hade jag shorts och linne. Satt ute och solade en stund men det kändes inte riktigt värt det. Kroppen blev rastlös på något sätt. Det var som att solen lurades och jag hade svårt att njuta. Jag är på väg mot hösten och att gå tillbaka till sommar var inget alternativ.
Augusti är inte slut än men redan har hösten börjat knuffa undan grönska, blommor och badande barn. Ljuset ute har ersatts med ljus inne. Små tecken ger oss ledtråden mot en ny årstid. Himlen dansade ikväll. Om än det var lite och svagt så var det ändå en hint om vad som komma skall. Jag längtar efter magiska nätter och nackspärr. Nu vill jag ha rök från andedräkten, vinterjacka och röda kinder...