När livet suger
När livet suger är det svårt att vara glad. Idag var en sån dag kan man säga utan att överdriva. Jag vet inte när jag grät så här mycket sist. Antagligen har jag aldrig varit så nära att ge upp som nu. Vem bryr sig? Vem har ansvar? Vad händer om jag ger upp ? Just nu känns det inte som att det skulle vara någon skillnad.
I över en månad har jag varenda dag väntat på läkarutlåtandet som min läkare lovade att skriva. Jag fick ett brev där det stod att hon inte hunnit skriva det än men att det skulle komma. Det var flera veckor sedan. Varje dag har jag oroligt hämtat posten för att varje gång bli besviken och ännu mer orolig. Läkarutlåtandet måste vara inne denna månaden annars är min arbetsförmågeutredning för gammal enligt fk (äldre än 6 mån).
Det kom aldrig något brev. Något är fel. Min magkänsla hade åter rätt när det visade sig att läkaren har sagt upp sig med vad som verkar vara omedelbar verkan. Ingen har meddelat mig. Patienten måste återigen ha stenkoll på vad som händer på läkarens arbetsplats. Jag listade mig på den vc endast för att få just den läkaren och nu är hon borta.
Tjoff, så har jag ramlat ännu ett steg närmare avgrunden. Världen går sönder. Jag o r k a r inte. JAG ÄR SJUK !! Är det någon på denna jord som fattar det?? Någon? ? Min sjukdom gör att jag inte klarar av att ha koll på andra människors arbete. Jag klarar inte av att ensam kriga för mina rättigheter till EN FAST läkare som kan något om min sjukdom och vet hur FK funkar och som kan skriva intyg. Jag orkar inte...
Men så borde det inte få gå till. Det är väl klart att du inte orkar hålla koll på andra. Kram